Livboj
Hej lilla blogg, och alla läsare där ute som är kvar..
Jag uppdaterat ganska sparsamt. Det är konstigt, under perioden då det händer mest under ens liv, många saker snurrar runt i huvudet men jag behåller allt för mig själv nu, det känns inte ok att häva ur sig vad som helst, för privat på något sätt, när jag redan har skrivit om ganska mycket här.
Jag kämpar på med vardagen som vanligt, tar en dag i taget helt enkelt, inget stort har hänt, det är inte så jag menar, utan mer om vad som händer i huvudet, många tankar fortfarande osv. Äntligen har jag kunnat börja sålla bort sådant som är jobbigt just nu. Det är lite lättare nu än vad det var för två månader sedan.
Roliga saker i framtiden har varit en livboj.
Åkte på en rolig shopping resa med familjen för några dagar sedan, var hemifrån i tre dagar. Det var roligt! Åt god mat och shoppade lite nytt. Man behöver ju lite sånt ibland också Nu är den resan över tråkigt nog!
Nu jag jag körkortet att se framemot och att hämta bilen i slutet av november, helt galet. Jag längtar jätte mycket. Det känns fortfarande så overkligt. Det var ändå bra att skaffa den nu, så har jag en bil i framtiden när jag sedan flyttar ut hemifrån.
Babblar på om mina framtidsplaner hela tiden nu känns det som. Allt annat är som vanligt. Jag går till jobbet varje dag, jag söker lite nya jobb för jag känner att jag vill ha något annat, men det finns bara liknande jobb lediga som jag redan har. Så vi får väl se. Mer pengar skulle inte skada.
Ikväll åt jag en god middag med syster och svåger Lövbiff, hasselbackspotatis och rödvinssky, såå gott Så pluggade jag och Michelle massor tillsammans.
I helgen är jag ledig, jag är nästan ledig alla helger denna månad, konstigt. Eftersom jag alltid brukar jobba helg, jag vill jobba helg. aja, får se hur det blir framåt.
“When I met you, flowers started growing
in the darkest parts of my mind.”
-Jag älskar Tumblr.
Kommentarer
Postat av: Johan
Jag var lite tvärtom då när det tog slut med A. Så mycket blogg som jag skrev då har jag nog aldrig skrivit. skrivandet blev som ett sätt, en kanal, att få ur mig allting på, det kändes bra tyckte jag... :)
Trackback